I am more me!

Staden blev dagen planer.. men dock inte så lyckade.
Jag tackade nej till jobbet pga av att jag var i desperat behov av smärtstillande för magen.. typ.
Usch.. det har gjort ont hela dagen, och det var en av orsakerna till att jag varken hittade en jacka eller tog de där jeansen jag provade.
Vilka fula jackor det är man har att välja på detta år! Frukansvärt. Eller de är inte fruktansvärt fula.. Men på mig är de det.
Imorgon ska jag in igen och göra ett nytt försök. Jag ska iallafall sno de dära byxorna!

NORRKÖPING, jag måste dit! orsaken är lätt att förstå. (Kolla bilden!)

you've given me the chills.

sent -96

Gammal sill och grädde i kylskåpet som luktar familj. Man skyndar långsamt till bussen som ska gå om 10 min, men när man kommer fram så kommer man och tänka på att man inte ens haft blicken åt busstidstabells håll.


det fattas massor

sing sing sing

Då satte jag mig ner och funderade. Jag fick en frusterande känsla helt plötsligt med bladning av tom mage och fullt huvud.
Det passade inte ihop. Vad ska skulle jag ta mig till? Jag har en förebild men det som bildläraren sa några timmar innan var helt sant. Det finns inget tråkigare än någon som har kalkylerat av en bild. Om jag skulle vilja leva precis som den skulle det bli en avkalkylering, vilket är inte vad jag vill. Nej.
Det ska vara helt av sig självt.
Hade sett en person som jag sett tidigare gå genom korridoren, och jag föll ihop inombords när jag vinklade ner blicken ett snepp. Förutom hans hand fanns där en till.
Satt sista lektionen och funderade.. På ingenting. Bara på hur synd jag tyckte om mig själv. Det får man! Men inte överdrivet. Det var ju bara tyskan.
Även när jag gick hem satte jag mig ner på en parkbänk och började skriva uttkast i mobilen. Mycket givande för en situation som den. Ställde mig sedan upp ofrivilligt samtidigt som han satte sig på bussen med henne frivilligt.