Jag satt där. I sängen. Min systers säng. Jag blev inkallad på rummet när mamma och pappa precis kommit hem efter flera veckor. På sommarlovet.
"Jag tror inte du förstår" sa mamma när jag satt där brevid. 8 år var jag. Jag förstod visst. Jag förstod att alla var ledsna. Jag förstod att sommarlovet var förstört. Och jag förstod att från denna dagen skulle inget bli detsamma. Jag gick in på mitt rum och satte mig på min säng. Låste dörren. Ingen fick komma in. 8 år senare sitter man här. Alla är lika ledsna, men visar det inte på samma sätt. Sommarloven går åt att försöka att gå vidare, men det kommer man aldrig riktigt göra. Inget är detsamma, men alla har gått vidare på sina sätt, fast de kommer aldrig riktigt glömma. Den dagen.

Vi gjorde göteborg osäkert för en vecka!

Fan hann inte skriva förrn nu när jag ska lägga mig. Skriver sen.
Natt!